Ibland ska man då bara ha en jevla tur.

Fick reda på häromdagen att min växellåda i chevellen va körd. Och felinstallerad med blanddelar från olika lådor. Så efter lite konstaterande så kom vi fram till, vi behöver få fram en låda som håller emot lite bättre.

Efter lite rundringande till olika bilskrotar visar det sig, ingen har en TH350.. En snabb koll på blocket och man konstaterar rätt omgående att, dom tar fantasipriser för gamla lådor. Modet började gå en aning ur mig.

Till slut slog jag min plastsyrras karl en signal och han vräker ur sig dÃ¥ “Ja jag har tvÃ¥ lÃ¥dor, du kan fÃ¥ ta den som en trasig.” – En ljusning i mörkret, för det var just en trasig jag var ute efter. SÃ¥ det gÃ¥r att bygga ngt vettigt pÃ¥ den.

Så nu iställer för att ett lådämne kosta mig 3000.- vart den gratis. Jag behöver inte fixa ngt quickshift kit för han som preppar lådan råkar sitta på det mesta och han tar även han om skroten som sitter i min bil. WOOT säger jag bara.. kostnaden för lådbytet vart, kostnaden för ett påfyllningsrör. Kan man ha mer tur?!

Nej jag tror fanimej inte det. SÃ¥ dÃ¥ kan jag lägga dom pengarna pÃ¥ ngt annat, typ isoleringsmattor, inrednings matt och svetsgastub.. woot för mig. Mindre woot för mitt sparkonto som börjar närma sig Zero… inge bra, jag mÃ¥ste hitta ett nytt extraknäck.. ngn som har ngt tips?!

Man måste nog säga att jobbapatin e som värst under sommaren. Nu e den värre än ngnsin. Att stirra in i en vägg och se tiden passera e inte så jevla spännande som man kan tro men ja. Ibland klarar man inte av mer än så bara. Fast samtidigt är den ett jevla skit. Speciellt om man måste prestera något. Jag hatar jobb apati. Jag hoppas den kan brinna i helvetet. Fast nu e den här, och den e svår att bli av med.

En starkt bidragande orsak till detta e så klart faktumet att pengar, det har man fan aldrig tillräckligt av. Att sedan försöka försörja två på en lön, med väldigt lite tillskott varje månad till lönen. Ja det bidrar till mer Apati, det roligaste man har råd att göra på helgen är att titta på TV. Har man lite tur kan det finnas pengar nog o ta sig till ett köpcentru och konstatera att det har man inte råd med.

Igår var vi till Persåkers Speedshop, det var skojig för bilnötter som en annan. Här ramlar man in i en butik som påminner ngt om ett förstorat micro, men det enda man ser på hyllorna är jänke delar och åter jänkedelar.. Jobbapatin påminde sig här med på en gång. Inga pengar och köpa något roligt för, så det sög.

Kompisen brände dock 12.000 där och det utan svårighet. Nu e han dock lite halvmesig och tvekar på att stoppa i grejerna innan helgen och powermeet. Jag och vår vän Ronny tycker han e lite feg. ;D

Det roliga memd att hålla på med gamla bilar är problemlösningen..

Nu har det ordnat sig med nya stolar. Tagna frÃ¥n en Ford Taunus GLX frÃ¥n 70 talet.. Stoppade i en Chevrolet Chevelle 1964… MÃ¥nga gamla raggare vrider sig i graven.

Värre kommer det nog bli. Planerar att plocka baksätet frÃ¥n en Camaro, styrdelar frÃ¥n camaron med. Inredning i new retro stuk och glasfiber…

Fast vi måste beakta att bilen en gång var ett tomt skal på en funny car och i stora dra var ett skal på en rör bur. Att den förra ägaren sparade ramen och faktiskt påbörjade en gatracing konvertering, måste man väl tillägga är ett under.

Efter närmare besiktning av bakvagnen på bilen idag så börjar min tilltro att den faktiskt kommer att gå och besikta i ngn framtid ljusna lite..  Vilket känns jevligt bra. Det vore så synd att efter allt jobb va tvungen och åka på ställen där polisen inte åker hela tiden.

Projekt sidan för chevellen har kommit upp som en statisk sida. Där checkas den av allt eftersom.

Idag, var jag på en tur till stockholm för att avsluta min senaste dumma bilaffär, den som inkluderade köpandet av en chevelle dragrace bil.

Efter och kommit iväg på morgonen så möttes vi av hällregn, hagel och åskstormar. 2cm vatten på E18 via enköping och massa annat helvete.

Väl framme utanför bålsta där ramla vi in igenom dörrarna till något av det fränaste garage jag och min kompis Daniel sett på länge. 20 gubbar under samma tak, grov stockholms dialekt och en blandning av cruising bilar, muskelmonster och projekt. Sammanhållningen på gubbarna verka va sådär skön som man själv skulle vilja va delaktig i.

Men väl inne i garaget och sÃ¥g pÃ¥ högen med “reservdelar” han hade ackumulerat hyfsat mycket delar. Och det var nog en underdrift. Vid insamling sÃ¥ hittades:

3 framskärmar
2 bakskärmar
1 glasfiber huv
3 dörrar, varav två med glas.
Fönsterhissar, lampsargar, kromlister + en maaaassa annat.

Allt som allt skulle jag gissa pÃ¥ att det var delar för en närmare 20.000 som lÃ¥g pÃ¥ golvet utspritt där som “medföljde” bilen. Jag jevligt nöjd lastar där mitt tattarlass i sann zigenaranda och staplar eländet. För att sen rulla iväg lÃ¥ngsamt hemÃ¥t med min saab och ett släp efter.

Det va roligt som fan, och jag e hyfsat motiverad att börja bygga om chevellen så den blir gatlegal. För nu blir det MYCKET enklare. =)

Dags för grillfest, fira en kompis och dricka en massa öl. Vi återkommer med rapport.

Nu är det så här. Jag flyttade från storstad till småstad. Detta är jue inget fel i sig men en sak som slår mig med småstäder är just detta att man blir utstirrad när man inte hör hemma.

Exempel, jag gillar att åka jänkare, jag äger en gammal dragrace bil. Det roliga med denna bil är just karaktären på den. En Chevrolet Chevelle från 1964, det är en relativt ovanlig modell idag. Och än mer ovanligt är det när den är ombyggd som en dragrace bil och körs på vägen.

Och ja jag kör denna bil, till träffar t.ex det är ett rullande projekt och jag tycker det e relatvit roligt att visa upp den. SÃ¥ denna dag, en tisdag Ã¥kte jag i min hemstad frövi ner till “Motorfika” en första liten träff pÃ¥ en liten ort som drar till sig gamla gubbar, barnfamiljer och nÃ¥gra snorungar i 25-30Ã¥rs Ã¥ldern i bilar som är allt annat än mint condition.

Där studsar man ner i bilen som är lägre än ett strykjärn och låter som helvetet har brutit löst.. Parkerar, stänger av allting och tittar ut igenom rutan. Där sitter jag och ser 120 pers som stirrar på mig. Hur dum kan man känna sig? Jo jevligt dum kan jag lova. Jag klättrade ur bilen och släntrade snabbt iväg för o uppsöka dom få människor jag känner på denna plats (1st).

Jag kan lova det vart en kort visit.. en timme senare åkte jag hem igen, med stora ögon i nacken.