Bilen, motorfika och småstäder.

Nu är det så här. Jag flyttade från storstad till småstad. Detta är jue inget fel i sig men en sak som slår mig med småstäder är just detta att man blir utstirrad när man inte hör hemma.

Exempel, jag gillar att åka jänkare, jag äger en gammal dragrace bil. Det roliga med denna bil är just karaktären på den. En Chevrolet Chevelle från 1964, det är en relativt ovanlig modell idag. Och än mer ovanligt är det när den är ombyggd som en dragrace bil och körs på vägen.

Och ja jag kör denna bil, till träffar t.ex det är ett rullande projekt och jag tycker det e relativt roligt att visa upp den. Så denna dag, en tisdag åkte jag i min hemstad frövi ner till “Motorfika” en första liten träff på en liten ort som drar till sig gamla gubbar, barnfamiljer och några snorungar i 25-30års åldern i bilar som är allt annat än mint condition.

Där studsar man ner i bilen som är lägre än ett strykjärn och låter som helvetet har brutit löst.. Parkerar, stänger av allting och tittar ut igenom rutan. Där sitter jag och ser 120 pers som stirrar på mig. Hur dum kan man känna sig? Jo jevligt dum kan jag lova. Jag klättrade ur bilen och släntrade snabbt iväg för o uppsöka dom få människor jag känner på denna plats (1st).

Jag kan lova det vart en kort visit.. en timme senare åkte jag hem igen, med stora ögon i nacken.